Etikettarkiv: stadsplanering

Kommentarer

Kan New York så kan väl Örebro…?

1 kommentar

[REVIDERAT 10/11] Tänk på New York – vad tänker du då? Med tanke på att vi vet rätt mycket om USA och New York gissar jag att du får rätt mycket olika associationer och att de spretar rätt mycket. Om frågan avgränsas till att gälla trafik i New York, då? Min gissning är att rätt många tänker mycket trafik, massor av bilar, taxibilar överallt och flerfiliga bilgator.

Sanningen är dock att New York under några år har varit en av de mest radikala städerna i att ställa om trafikplaneringen och att använda stadens ytor till människor hellre än bilar. För säkerhets skull ska man kanske påpeka: nejdå, det handlar inte om att göra staden bilfri eller att ta bort bilarna. Det handlar bara om att göra staden mer attraktiv, mer säker och mer tillgänglig för alla.

Mest omtalat är av naturliga skäl förändringarna av Times Square, en av världens mest igenkända platser. Och kanske allra mest intressant är hur de genomförde förändringarna: de testade sig helt enkelt fram.

Eftersom de var övertygade om att förändringarna måste fungera i verkligheten så gjorde de tillfälliga omvandlingar av platser: de målade om ytorna, satte upp agränsningar och placerade ut utemöbler (de hastigt inköpta trädgårdsstolarna på Times Square blev en riktig snackis…).

Janette Sadik-Khan var chef för New York City Department of Transportation (som ansvarar för alla gator och trafiken i NY) mellan 2007 och 2013. Under de åren lyckades Janette Sadik-Khan, tillsammans med medarbetare och ledande politiker, göra New York till en stad där det faktiskt är möjligt för alla att cykla och åka buss och inte bara åka bil eller tunnelbana. Dessutom ställdes ytor i staden konsekvent om för att bli mer gångvänliga och uppmuntra stadsliv istället för att fungera som trafikleder.

Sedan jag i somras blev tipsad om Janette Sadik-Khans föreläsning på TED (15 minuter av ohejdad inspiration!) har jag sett föreläsningen oräkneliga gånger. Det är verkligen värt att titta på den!

Det Janette Sadik-Khan beskriver är inte bara hur man kan ställa om en stad till mer hållbara trafiklösningar. Tvärtom är hållbarhet, miljötänkande och minskad bilism inte alls huvudpoängen i föreläsningen (även om det var viktiga skäl bakom förändringarna). Det New York kan redovisa är istället hur otroligt lönsamma och effektiva förändringarna var.

Förändringarna var, som Sadik-Khan säger: ” a total home-run”. Tydligast är siffrorna från Times Square, där förändringarna verkligen blev både omdiskuterade och populära:

  • Skadorna på fotgängare minskade med 35%.
  • Restiderna ökade med upp tull 17%.
  • Nya attraktiva butiker öppnade.
  • Försäljningen ökade i butikerna (och därmed lönsamheten även för fastighetsägare: butikshyrorna fördubblades…)

Totalt har omkörningarna dessutom gjort att fler cyklar, att färre cyklister skadas och att bussresenärerna fått kortare restider. Att New York blivit trevligare ”på köpet” råder det nog ingen tvekan om. Eller vad sägs om dessa bilder? På ”före och efter”-bilderna kan du nog gissa vilket som är ”före” och vilket som är ”efter”…

Förutom att New York arbetat väldigt genomtänkt och utifrån kloka stadsplaneringsprinciper så är det en del som är extra utmanande och inspirerande för oss som arbetar med stadsplanering (och därmed trafikplanering): New York vågade testa. De målade om gatan och ställde ut möbler, och mätte sedan resultatet. Om resultatet blev bra permanentade man förändringarna, blev det dåligt tog man bort färgen och de tillfälliga möblerna och prövade något annat.

Så ska vi också göra! Idag berättade vi i kommunledningen (S, C, KD) hur vi vill börja genomföra det nyligen beslutade Trafikprogrammet (läs mer om det här). I ett första skede handlar det om att göra om Trädgårdsgatan och att testa ”New York-modellen” på någon utvald plats, under jubileumssommaren 2015. Det handlar alltså inte om att göra Örebros stadskärna ”bilfri”, för det är ingen bra idé (läs mer om min syn på sådana frågor, här). Men vi vill testa, precis som New York gjort, på någon eller några platser och se om det fungerar att ställa om ytor så att gående underlättas.

I februari kommer tjänstemännen att återkomma med förslag men vi tänker oss att man skulle kunna låta örebroarna avgöra vilka ytor vi ska testa på: upplägget skulle kunna lånas från Millencolin Music Prize, där örebroarna föreslår artister (i detta fall platser), som sedan sållas av en jury som utser fem finalister (i detta fall kanske det räcker med 2-3 platser) och bland dem får örebroarna rösta fram en vinnare. Om det upplägget går att använda vet vi inte idag, men vi vill hitta ett upplägg som engagerar örebroarna och ger många möjligheter att ha en åsikt (läs kommentarerna på webben efter vårt pressmeddelande idag, så förstår du att detta engagerar…).

Här kan du för övrigt läsa lite mer om vad som inspirerar Janette Sadik-Khan.

Alla bilder i detta inlägg är hämtade från Janet Sadik-Khans TED-föreläsning.

Här kan du läsa mer om hur jag ser på stadsplanering (och därmed trafikplanering):
Om Trafikprogrammet och omställning av trafiksystemet.
Mer tankar om stadsplanering och trafik.

Kommentarer

Lyssna på barn och unga – och ta förslagen på allvar

1 kommentar

Ikväll snackade vi stad på Slottet. Tredje gången ”Snacka stad” ordnades var temat ”lyssna på barn och unga” och rikssalen var full. Det var förmodligen första gången på ett liknande arrangemang i Örebro som så stor del av tiden faktiskt ägnades åt att lyssna på de barn och unga som bjudits in för att berätta om sin syn på staden. Fredrik Welander skriver utförligt om kvällen här!

Där var förskolan som konsekvent jobbar med att upptäcka och diskutera staden, det var killarna som byggt en sin stad i Minecraft, eleverna på Risbergska som intervjuat andra unga om vad som är bra och mindre bra med Örebro, och klasssen på Karro som omgestaltat Olaigatan. Det var många tankeväckande iakttagelser (barn tenderar ju att se annat än vi vuxna…), många kloka synpunkter och flera imponerande konkreta förslag. Jag gick därifrån inspirerad och uppmuntrad, men också lite otålig. Otålig för att så mycket återstår att göra, men också för att så mycket av det vi redan gör borde ha nämnts så att vi kan ta steg vidare. För vi gör faktiskt mycket i Örebro för att få med fler barn och unga i stadsplanering och andra samhällsfrågor:

  • Vi har prövat medborgarbudget, ungdomsfullmäktige och liknande.
  • Trafikverket lyfter fram vårt arbete med bland annat järnvägsområdet som en förebild.
  • Vi har hittat metoder för att få in många barn och unga i arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Vintrosa-Lanna-området och har gått vidare i arbetet ett liknande arbete i Vivalla.

Men självklart återstår väldigt mycket. Men det jag framförallt tror vi måste bli bättre på är att koppla ihop de olika processerna och låta barn/unga möta vuxna (inte bara tala till dem när de lyssnar) och att gå vidare från de kreativa idéerna till verkligt genomförande. Karro-elevernas projekt om hur Olaigatan kan bli mer levande och mindre trafikled är ett bra exempel.

Deras idéer är spännande och många av deras konkreta skisser borde kunna bli verklighet (där eller någon annanstans). Under hösten fattade Programnämnd Samhällsbyggnad beslut om ett ”Planeringsunderlag för Norrcitys utveckling” och självklart hade det varit spännande om elevernas arbete kunnat vara med i samrådet kring det programmet. Att det inte blir så är inte så konstigt: vi kände inte till att de jobbade med sitt projekt, och de kände inte till att vårt arbete pågick (dessutom är det självklart så att alla planeringsprocesser inte kan hållas öppna hur länge som helst: då och då måste vi ju också gå till beslut…). Hade vi lyckats koppla ihop de där processerna hade vi fått chansen att pröva en del av de följdfrågor som väcktes hos mig när jag såg deras förslag: Vart tar bilar och bussar vägen om Olaigatan stängs av? Blir gatan verkligen tryggare av att man tar bort biltrafiken (det tror inte jag)? Vad händer med handel och liknande om det blir svårare att ta sig till Norrcity med bil och buss? Frågorna förtar inte de idéer som eleverna presenterade, men för att den typen av projekt på riktigt ska påverka utvecklingen i Örebro krävs att man tar ett steg till efter den konstruktiva fasen: att man prövar de avskilda delarna mot helheten.

Alla kan inte göra allting, så självklart finns ett stort värde med att barn och unga (och vuxna) ägnar sig helhjärtat åt det projekt de brinner för – utan att för den skulle behöva vara ansvariga för helheten eller konsekvenser på trafikflöden, handel och annat… Men för att stadsplaneringen ska bli riktigt bra behöver vi koppla ihop delarna med helheten, och det ansvaret måste givetvis i huvudsak ligga på kommunen och på oss politiker.

Jag gav eleverna från Karro mina kontaktuppgifter med uppmaningen att höra av sig så vi kan sätta oss och gå vidare från deras spännande idéer för Olaigatan.

Samhällsbyggnad

Valet handlar – rent konkret – om hur Örebro ska se ut?

Lämna en kommentar

Debattartikel i NA idag. Om att valet rent konkret även handlar om gator, hus och etableringar:

Omvalet handlar om politikens innehåll och om vem som ska bli Kommunstyrelsens ordförande i Örebro. Men det handlar också om hur Örebro ska se ut, rent konkret: Vilka gator ska örebroarna få använda? Vilka hus ska byggas? Och vilka etableringar ska välkomnas till Örebro?

Det finns bara två alternativ till vem som ska ha ansvar för det som kallas Samhällsbyggnadsområdet. Den så kallade ”koalitionen” (M, FP, KD, C och MP) har gjort klart att det blir Fredrik Persson (MP) som blir ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad och ansvarig för gator, bygglov och planer, fritidsgårdar, kulturskola, bibliotek och mycket annat. Fredrik Persson var ansvarig för detta område 2007-2010, då Staffan Werme (fp) ledde sin ”koalition”.

Alternativet till Fredrik Persson är undertecknad. Jag är sedan årsskiftet ordförande för Programnämnd Samhällsbyggnad, enligt överenskommelsen mellan sju partier, och jag kommer att fortsätta om Socialdemokraterna får leda en bred samling i Örebro kommun även efter omvalet.

Jag, och Socialdemokraterna, vill att de växande områdena i östra Örebro får närmare till fler bra affärer. Om vi får förtroendet tar vi kontakt med ICAs koncernledning, ber om ursäkt för Örebro kommuns beteende under den förra mandatperioden och frågar om vi kan återskapa goda relationer, som bland annat kan innebära etablering av nya ICA-butiker (ICA satsade cirka 7 miljoner på att förbereda för en affär i Tybble som de fått klartecken för, men ”koalitionen” svek löftet och ändrade beslutet i efterhand).

Jag, och Socialdemokraterna, vill öppna Storgatan för långsam biltrafik och korttidsparkeringar längs gatan. Bilisterna ska få anpassa sig till gående och cyklister men de ska få använda gatan när de till exempel ska handla tunga varor i butiker längs Storgatan. Vi tror att handeln i norrcity får svårt att hävda sig mot södercity om det är lika svårt som idag att ta sig fram på norr.

Jag, och Socialdemokraterna, kommer att välkomna nya etableringar till Örebro. När starka investerare är intresserade av att utveckla travverksamheten i Örebro i kombination med andra evenemang och annan idrott säger vi: ”intressant, låt oss diskutera det!”. Vi säger inte: ”kan inte den verksamheten ligga i Arboga?”. När Örebro-ambassadörer är beredda att låta sina riksbekanta figurer ge namn åt en nöjesanläggning som lockar fler besökare säger vi: ”vad roligt! Ett Bert- och Suneland vore ju spännande, hur kan det bli verklighet”.

Jag, och Socialdemokraterna, kommer att fortsätta satsa på att stärka Örebro som logistikcentrum. Till skillnad från den förre kommunstyrelseordföranden så nedvärderar vi inte jobb inom transportindustrin. Tvärtom ser vi att kommunen kan bidra till att vi får fler jobb inom den sektorn i Örebro. Genom att vara aktiva för att skapa (och inte säga nej) till Truckstop (där lastbilarna kan parkera säkert och få service) värnar vi miljön och skapar nya jobb i Örebro. Genom att vara aktiva för att bygga ut järnvägen (istället för att vara passiva) både till flygplatsen och söderut, kan omlastning av gods inom några år ske utanför stan istället för mitt i stadskärnan.

Valet avgör inriktningen i var och en av dessa frågor. Om Socialdemokraterna och Lena Baastad får förtroendet att leda kommunen tar vi Örebro framåt. ”Koalitionen” säger nej, stopp och vänta på samtliga av ovanstående frågor. För dem som inte tycker att val gör skillnad är detta motbeviset. Valet på söndag avgör, väldigt konkret, hur Örebro kommer att se ut.

Kommentarer, Samhällsbyggnad

11 uppdrag som jag tar itu med efter nyår

3 kommentarer

I onsdags valde Kommunfullmäktige i Örebro mig till ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad (från årsskiftet), med ansvar för stadsplanering, gator, cykelvägar, bussar, byggande, föreningsbidrag, idrottsanläggningar, kulturskola, fritidsgårdar, bibliotek och mycket annat… Den sjupartiöverenskommelse som resulterade i att Socialdemokraterna fick ansvaret för Samhällsbyggnadsområdet gäller fram till ett eventuellt omval i Örebro (besked ges kanske i januari…), eller längst till februari månads utgång. Under den perioden kommer Örebro kommun styras genom koncensusbeslut – att vi strävar efter att bli överens mellan alla de inblandade sju partierna.

Av de uppdrag som jag före valet presenterade är det dock inte så många som behöver vara kontroversiella. Jag inser att allt inte kan hända på några få månader och jag inser också att vi i många frågor inte kommer att vara överens mellan de sju partierna, men likväl hoppas jag kunna sätta igång processen på en del viktiga områden. Och i vissa frågor borde det vara möjligt att ganska snabbt åstadkomma förändring.

Före valet presenterade jag nio uppdrag som jag tänkte lämna över till tjänstemännen för att börja jobba med. Jag vill nämligen, så mycket jag kan, arbeta med tydliga (och offentliga) ”uppdragslistor” till tjänstemän, experter och utredare. De nio uppdragen var följande (mer utförligt om vart och ett av dem här):

1. Ett Örebro som välkomnar nya idéer – öppenhet, delaktighet och tydliga besked
2. Ett Örebro där vi kan vara stolta även över nybyggen – att bygga framtidens landmärken
3. Ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet –och kommunen kan hjälpa oss att klara vardagen på ett grönt sätt
4. Ett Örebro där detaljerna spelar roll – om att vi bör ägna mer kraft åt att göra bostadsområden vackrare
5. Ett Örebro med fler växande företag – snabba besked till växande företag och ny mark för företagsetableringar
6. Ett Örebro där trafiksäkerhet inte heter pengar – fler åtgärder för ökad trafiksäkerhet i bostadsområden
7. Ett Örebro där alla vågar gå ut – telefonjour, klottersanering och trygghetsåtgärder i bostadsområden
8. Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare – det ska vara lätt att rapportera trasiga lampor, gathål och andra fel
9. Ett Örebro för rörelse: skapa fler möjligheter för idrott och rörelse i hela Örebro

Efter ett inspirerande samtal med arkitekten Jonas Kjellander härom dagen så tänker jag nog omedelbart lägga till ett tionde uppdrag:
10. Ett Örebro som vill bli världens bästa stad för barn – barnperspektiv ska finnas med i all stadsplanering.

Dessutom tänker jag låta frågan om ökad tillgänglighet bli extra tydlig genom att samla ihop de delar som handlar om detta under en särskild rubrik. Med andra ord är jag redan uppe i 11 ”uppdrag”. Men de behöver blir fler. Läs mer här och föreslå vad mer som bör göras!

Jag tror att de som läser den där listan inser att Samhällsbyggnadsområdet inte handlar om ”hårda frågor”. När jag tackade för förtroendet efter att ha blivit vald till kommunalråd av Socialdemokraterna i Örebro uppehöll jag mig vid det. Jag tog tre exempel:

  • Jobb en hård fråga – stöd till dem som är arbetslösa en mjuk fråga?
  • Skadegörelse på skollokaler en hård fråga – fritidsaktiviteter för ungdomar en mjuk fråga?
  • Gator och vägar en hård fråga – men trygghet när man går hem på kvällen en mjuk fråga?

Jag tror att samhällsbyggnadsområdet är helt avgörande för om vi ska kunna skapa ett Möjligheternas Örebro? Men jag vet att den viktigaste åtgärden om det ska bli möjligt är att ändra inriktning på arbetet på detta område: vi måste börja lyssna och öppna för nya idéer. Vi måste ta vara på örebroarnas förslag och vi måste uppmuntra dem som har idéer och vill utveckla Örebro. Inte ens om jag stänger in mig med alla kommunens tjänstemän och funderar kan vi komma fram till lika många förslag som om vi lär oss lyssna och öppna upp beslutsprocesserna.

Självklart, kanske du säger. Nej, tyvärr har det inte varit så. Alltför ofta har besluten fattats i slutna rum, och alltför ofta har människor med idéer bemötts med ointresse eller passivitet. Jag är övertygad om att det i många fall är bättre att säga nej snabbt än att inte ge något besked alls. Är man tydlig och öppen med hur beslut fattas tror jag också man får förståelse för att en del beslut går en emot.

Jag hoppas att vi kan möta örebroarna med en ärlig fråga: ”Vi behöver din åsikt om vad som är viktigast att göra. Vad tycker du är viktigast för att vi ska kunna samla Örebro för fler jobb och minskade klyftor – så att fler får leva rikare liv?”

Före valet försökte jag sammanfatta min ambition så här: ”Vi behöver välkomna idéer – för jobb och stadsutveckling. I Örebro måste nya idéer tas tillvara; så blir Örebro bättre och grönare, så skapas nya jobb och företag växer. Därför måste stadsplanering och samhällsbyggande bli mer öppet och fler örebroare måste involveras i diskussioner om vilket Örebro vi vill ha – om hur Örebro kan utvecklas.”

Om några veckor får jag chansen att göra det där lite mer på allvar – med en rimlig chans att förslag faktiskt kan förverkligas. Fram till dess kommer jag att fylla på listan, men framförallt kommer jag att göra den tydlig och konkret så att tjänstemännen faktiskt kan börja fundera ta itu med att fundera kring uppdragen. Jag kan inte vänta.